Emma- Jag tror inte jag förstått det än
Nu är klockan 00.33 och jag borde ha sovit för längesen. Jag tror inte jag förstått det än, att de verkligen är slut. Du och jag var ju så rätt, mer rätt än du och jag kunde de inte bli. Trodde jag mitt blåögda fanskap. Jag är tom, totalt empty inside är jag. Jag har tillbringat kvällen i sängen med telefonen tryckt emot örat hela tiden. Först ringde jag till Ante och då brast de, tårarna började forsta nerför kinderna och min röst skar sig. De var så jävla skönt att få gråta ut. Och att nån lyssnade och tröstade. Jag brukar kunna hålla tårarna borta men nu gick de inte alls, de bara kom helt enkelt. Kusin Anna ville att jag ringde till henne när jag hade hört nått mer ifårn John så jag ringde upp och när hon med sin omtänksamma röst, fylld med kärlek frågade hur de låg till bröt jag ihop totalt. Vi satt i flera timmar och bara prata och hon tog sig verkligen tid med mig, vilket hon alltid gör. När jag lugnat min avslutade vi samtalet och jag la mig i sängen för att ta bort alla bilder från bdb och Facebook på oss tillsammans samt byta status från "har ett förhållande" till "singel". De kändes verkligen inte bra, de bara högg i hjärtat och jag kunde knappt andas. Jag är så otroligt skärrad så jag vet inte riktigt vad kag gör. Jag har gråtit i princip hela kvällen och mer lär de bli nu inatt. Jag kan inte sova så jag antar att natten kommer ägnas åt massa tankar. Jag behöver verkligen få min sömn, nu har jag ingenting att oroa mig för längre. Men jag tycker John gav upp för lätt, han gav de inte ens en andra chans och ville promt att de skulle ta slut. Så jag antar att han kanske hittat nån ny, smalare och snyggare flickvän. Mina känslor försvinner inte bara sådär, de kommer dröja lång tid innan jag kan sluta gråta hysteriskt och sakna John..
Nu ska jag gå och kissa, de blir förmodligen lite lättare att slappna av då.
Uppdatering 12.38
Hej på er!
Jag har inte sovit inatt och mår fruktansvärt dåligt, jag vet inte hur jag ska klara av att gå vidare. De är fullt med självmordstankar i mitt huvud just nu, jag vill inte leva utan John i mitt liv. De skulle vara jag och han men nu är de inte så och de gör mig så himla ledsen. Jag undrar verkligen vad jag ska ta mig till, de går inte att sluta tänka. Jag saknar verkligen alla stunder med John, att jag sov på hans arm alltid och hans mysiga pussar. Allt saknar jag, exakt allt. Till och med när han kittlade mig så jag fick panik och skrek som en stucken gris. Jag kan inte tänka klart ens, allt går som i en dimma. Idag ska jag bara ta de lugnt, jag orkar verkligen ingenting annat. Imorgon ska jag ju till psykologen och utvärdera mina piller samt boka nya tider hos psykologen. Jag vill inte gå till han, jag vill slippa allt som har med sjukhus/psykologer/piller att göra. Jag vill vara frisk och naturligt välmående. Den dagen kanske kommer den med, vem vet? Just nu vill jag iallafall inte leva, så är de bara. Jag har inte ätit mer än ett halvt mjukt tacobröd idag med 6 majskorn i och lite gräddfil. Jag kan inte äta, de tar stopp och jag vill bara kräkas upp allt igen. De tog mig nästan en timme att äta de där tacobrödet, varje tugga kändes som en bit papp i munnen. Och jag måste köpa en ny piercing till min läpp, jag kan inte ha de som jag har de nu. Jag ser fortfarande ut som Kissie och de skrämmer mig. Usch säger jag bara!
Uppdatering 17.53
Jag har ont i huvudet, jag mår illa, jag är svimfärdig och jag kommer när som helst börja gråta igen. Just nu är de synd om mig, jag brukar aldrig tycka synd om mig annars men nu gör jag det. Med all rätt! Jag har iallafall gjort ren min piercing nyss, de sved inte så farligt faktiskt. Läppen är fortfarande svullen och lite öm, de går troligtvis ner med tiden. Imorgon ska jag iallafall köpa ett nytt smycke. Anyway, jag har inte nästan inte ätit nått idag så jag ska försöka äta lite om ett tag. Jag har cravings på chokladpudding med grädde så lite sånt blir de efteråt. Och tro inte att jag tröstäter för de gör jag verkligen inte, jag är bara sugen på nått och chokladpudding är inte helt fel. Inte jättenyttigt men de får jag väl ta, jag får skippa nått annat en annan dag. Inatt ska jag iallafall försöka att få sova. Idag klarade jag inte ens av att göra psykologiprovet utan var tvungen att prata med Ted om vad som hänt. Ted är jätteförstående och han sa att jag självklart inte skulle göra provet utan ta de lugnt och fokusera på att må bra istället för att känna massa press och så. De var då tårarna kom. Ted kramade om mig och tittade på mig sådär snällt och bekymrat. Ted är ju oftast en jävel på att retas och vara ironisk men även han kan vara seriös och förstående. Jag vill tacka min familj och mina vänner för att ni ställer upp för mig nu när mitt liv rasat. Jag kan inte med ord beskriva hur glad och tacksam jag är att jag har just er som mina vänner! Ni vet vilka ni är så sträck på er och sug i er!
Uppdatering 22.23
Hej för tredje gången idag!
Jag har spenderat kvällen med Veronica och de var skönt att få träffa henne, jag har saknat henne så himla mycket. Vi har åkt massor av bil, pratat och bara varit. Precis de som vi är bäst på! Jag älskar min Verra och hon älskar mig! De är tur de är ömsesidigt. Nu ska jag läsa lite företagsekonomi eftersom jag inte gjort de tidigare. Hade aldrig klarat att göra de som jag mådde när jag kom hem. Visseligen mår jag inte bättre nu heller men när jag var med Verra gjorde jag. Jag ska ta en dag i taget, de är ingen idé att drömma om morgondagen för den kanske inte existerar. En tankeställare.
xoxo
Emma ♥
Nu ska jag gå och kissa, de blir förmodligen lite lättare att slappna av då.
Uppdatering 12.38
Hej på er!
Jag har inte sovit inatt och mår fruktansvärt dåligt, jag vet inte hur jag ska klara av att gå vidare. De är fullt med självmordstankar i mitt huvud just nu, jag vill inte leva utan John i mitt liv. De skulle vara jag och han men nu är de inte så och de gör mig så himla ledsen. Jag undrar verkligen vad jag ska ta mig till, de går inte att sluta tänka. Jag saknar verkligen alla stunder med John, att jag sov på hans arm alltid och hans mysiga pussar. Allt saknar jag, exakt allt. Till och med när han kittlade mig så jag fick panik och skrek som en stucken gris. Jag kan inte tänka klart ens, allt går som i en dimma. Idag ska jag bara ta de lugnt, jag orkar verkligen ingenting annat. Imorgon ska jag ju till psykologen och utvärdera mina piller samt boka nya tider hos psykologen. Jag vill inte gå till han, jag vill slippa allt som har med sjukhus/psykologer/piller att göra. Jag vill vara frisk och naturligt välmående. Den dagen kanske kommer den med, vem vet? Just nu vill jag iallafall inte leva, så är de bara. Jag har inte ätit mer än ett halvt mjukt tacobröd idag med 6 majskorn i och lite gräddfil. Jag kan inte äta, de tar stopp och jag vill bara kräkas upp allt igen. De tog mig nästan en timme att äta de där tacobrödet, varje tugga kändes som en bit papp i munnen. Och jag måste köpa en ny piercing till min läpp, jag kan inte ha de som jag har de nu. Jag ser fortfarande ut som Kissie och de skrämmer mig. Usch säger jag bara!
Uppdatering 17.53
Jag har ont i huvudet, jag mår illa, jag är svimfärdig och jag kommer när som helst börja gråta igen. Just nu är de synd om mig, jag brukar aldrig tycka synd om mig annars men nu gör jag det. Med all rätt! Jag har iallafall gjort ren min piercing nyss, de sved inte så farligt faktiskt. Läppen är fortfarande svullen och lite öm, de går troligtvis ner med tiden. Imorgon ska jag iallafall köpa ett nytt smycke. Anyway, jag har inte nästan inte ätit nått idag så jag ska försöka äta lite om ett tag. Jag har cravings på chokladpudding med grädde så lite sånt blir de efteråt. Och tro inte att jag tröstäter för de gör jag verkligen inte, jag är bara sugen på nått och chokladpudding är inte helt fel. Inte jättenyttigt men de får jag väl ta, jag får skippa nått annat en annan dag. Inatt ska jag iallafall försöka att få sova. Idag klarade jag inte ens av att göra psykologiprovet utan var tvungen att prata med Ted om vad som hänt. Ted är jätteförstående och han sa att jag självklart inte skulle göra provet utan ta de lugnt och fokusera på att må bra istället för att känna massa press och så. De var då tårarna kom. Ted kramade om mig och tittade på mig sådär snällt och bekymrat. Ted är ju oftast en jävel på att retas och vara ironisk men även han kan vara seriös och förstående. Jag vill tacka min familj och mina vänner för att ni ställer upp för mig nu när mitt liv rasat. Jag kan inte med ord beskriva hur glad och tacksam jag är att jag har just er som mina vänner! Ni vet vilka ni är så sträck på er och sug i er!
Uppdatering 22.23
Hej för tredje gången idag!
Jag har spenderat kvällen med Veronica och de var skönt att få träffa henne, jag har saknat henne så himla mycket. Vi har åkt massor av bil, pratat och bara varit. Precis de som vi är bäst på! Jag älskar min Verra och hon älskar mig! De är tur de är ömsesidigt. Nu ska jag läsa lite företagsekonomi eftersom jag inte gjort de tidigare. Hade aldrig klarat att göra de som jag mådde när jag kom hem. Visseligen mår jag inte bättre nu heller men när jag var med Verra gjorde jag. Jag ska ta en dag i taget, de är ingen idé att drömma om morgondagen för den kanske inte existerar. En tankeställare.
xoxo
Emma ♥
Kommentarer
Trackback
