Emma- En jobbig natt men idag fyller iallafall svärmor år!
God morgon på er!
Inatt har jag inte sovit mycket, bara gråtit och legat och tänkt. Jag borde verkligen inte oroa mig för jag vet ju så väl att du älskar mig så obeskrivligt mycket och att du aldrig någonsin skulle lämna mig. De är bara hjärnspökena, mindervärdskomplexet och mitt obefintliga självförtroende som får mig att tvivla. Jag tror mig inte vara värd någon lycka alls och jag tror alltid att de jag älskar ska lämna mig. De har ju alltid varit så, från att jag gick lekis tills jag började på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium förra hösten. Jag har varit mobbad och misshandlad från lekis och tills jag kom till METG. Jag bytte gymnasie och linje tack vare att min klass frös ut mig och var väldigt elaka emot mig. De är grunden till all min osäkerhet och rädsla, mina mobbare och misshandlare har förstört mig totalt. Förut var jag en liten tjej som ville så mycket, log hela tiden och verkligen älskade livet. Visst älskar jag livet nu med men jag ser livet med andra ögon nu. All den fysiska och psykiska misshandeln kommer jag aldrig glömma. Jag vet inte hur många gånger per dag jag kan komma på mig själv när jag sitter och tänker på allt de har gjort emot mig. Sad but true. Jag behöver därför bekräftelse, att mina nära och kära älskar mig och inte kommer lämna mig. Min största rädsla här i livet är att bli lämnad ensam, utan de jag älskar. Ni är allt för mig! Jag är inte trygg utan min mamma, pappa, lillebror eller pojkvän. Jag är rädd konstant när jag inte har någon av er nära mig. Jag kan inte hjälpa det.
Nog pratat om de, jag kände bara att jag behövde skriva av mig. Allting blir lite lättare då.
Idag fyller iallafall världens bästa svärmor år! Grattis älskade Inger Hjelm! Ingen kan ha en bättre svärmor än mig, de kan jag slå mig i backen på! Jag ska snart försöka ta mig ur sängen och ta mina piller så dagen kanske känns lite mer inbjudande, jag äter anti-depressiva sen ett tag tillbaka. De har verkligen hjälpt mig framåt. Efter att jag fått i mig pillren så ska jag nog lägga mig framför tv'n och försöka att bara ta de lugnt. Idag ska bli den dagen då jag slutar oroa mig och endast litar på de jag hör ifrån dig älskling. Jag är så rädd att mista dig och jag vet att jag inte kommer göra det. Jag tänker alldeles för mycket jag vet det och de är inte normalt men jag är inte ensam om det iallafall. Tack familjen, älskling, mina älskade vänner och mina djur för att ni finns här för mig. Utan er är jag inte mycket för världen!
En uppdatering kommer troligtvis ikväll, om inte så önskar jag er en trevlig torsdag!
Uppdatering 21.02
Hej igen!
Nu har jag fått sova igen lite av den tiden jag missade inatt, antar att de blir samma visa inatt eftersom jag nu på kvällen fick veta att min svärfar ligger på lasarettet. De är något med hans hjärta. Jag är så orolig så de finns inte ord. Jag har försökt att nått min älskling hela dagen men jag har inte lyckats och nu vet jag varför. Han är självklart på sjukhuset med sin pappa, precis som vilken som helst skulle vart. Just nu spelar ingenting annat någon roll, huvudsaken svärfar får vara glad och må bra! Imorgon ska jag iallafall klippa mig, äntligen! Har inte klippt topparna sen i februari så de känns som de skulle kunna behövas. De blir en helt ny frisyr imorgon fast jag ska spara längden.
De finns inte så mycket mer att berätta för tillfället. Känner mig helt lost sen jag fick höra det här om svärfar. Ska göra en kopp te och bara ta de lugnt tror jag.
Min tankar går till älskling, svärmor och självklart svärfar. De känns så hemskt att allt de har var tvungen att hända idag, när svärmor fyller år. De borde inte få hänt alls, världen är orättvis!
xoxo
Emma ♥
Inatt har jag inte sovit mycket, bara gråtit och legat och tänkt. Jag borde verkligen inte oroa mig för jag vet ju så väl att du älskar mig så obeskrivligt mycket och att du aldrig någonsin skulle lämna mig. De är bara hjärnspökena, mindervärdskomplexet och mitt obefintliga självförtroende som får mig att tvivla. Jag tror mig inte vara värd någon lycka alls och jag tror alltid att de jag älskar ska lämna mig. De har ju alltid varit så, från att jag gick lekis tills jag började på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium förra hösten. Jag har varit mobbad och misshandlad från lekis och tills jag kom till METG. Jag bytte gymnasie och linje tack vare att min klass frös ut mig och var väldigt elaka emot mig. De är grunden till all min osäkerhet och rädsla, mina mobbare och misshandlare har förstört mig totalt. Förut var jag en liten tjej som ville så mycket, log hela tiden och verkligen älskade livet. Visst älskar jag livet nu med men jag ser livet med andra ögon nu. All den fysiska och psykiska misshandeln kommer jag aldrig glömma. Jag vet inte hur många gånger per dag jag kan komma på mig själv när jag sitter och tänker på allt de har gjort emot mig. Sad but true. Jag behöver därför bekräftelse, att mina nära och kära älskar mig och inte kommer lämna mig. Min största rädsla här i livet är att bli lämnad ensam, utan de jag älskar. Ni är allt för mig! Jag är inte trygg utan min mamma, pappa, lillebror eller pojkvän. Jag är rädd konstant när jag inte har någon av er nära mig. Jag kan inte hjälpa det.
Nog pratat om de, jag kände bara att jag behövde skriva av mig. Allting blir lite lättare då.
Idag fyller iallafall världens bästa svärmor år! Grattis älskade Inger Hjelm! Ingen kan ha en bättre svärmor än mig, de kan jag slå mig i backen på! Jag ska snart försöka ta mig ur sängen och ta mina piller så dagen kanske känns lite mer inbjudande, jag äter anti-depressiva sen ett tag tillbaka. De har verkligen hjälpt mig framåt. Efter att jag fått i mig pillren så ska jag nog lägga mig framför tv'n och försöka att bara ta de lugnt. Idag ska bli den dagen då jag slutar oroa mig och endast litar på de jag hör ifrån dig älskling. Jag är så rädd att mista dig och jag vet att jag inte kommer göra det. Jag tänker alldeles för mycket jag vet det och de är inte normalt men jag är inte ensam om det iallafall. Tack familjen, älskling, mina älskade vänner och mina djur för att ni finns här för mig. Utan er är jag inte mycket för världen!
En uppdatering kommer troligtvis ikväll, om inte så önskar jag er en trevlig torsdag!
Uppdatering 21.02
Hej igen!
Nu har jag fått sova igen lite av den tiden jag missade inatt, antar att de blir samma visa inatt eftersom jag nu på kvällen fick veta att min svärfar ligger på lasarettet. De är något med hans hjärta. Jag är så orolig så de finns inte ord. Jag har försökt att nått min älskling hela dagen men jag har inte lyckats och nu vet jag varför. Han är självklart på sjukhuset med sin pappa, precis som vilken som helst skulle vart. Just nu spelar ingenting annat någon roll, huvudsaken svärfar får vara glad och må bra! Imorgon ska jag iallafall klippa mig, äntligen! Har inte klippt topparna sen i februari så de känns som de skulle kunna behövas. De blir en helt ny frisyr imorgon fast jag ska spara längden.
De finns inte så mycket mer att berätta för tillfället. Känner mig helt lost sen jag fick höra det här om svärfar. Ska göra en kopp te och bara ta de lugnt tror jag.
Min tankar går till älskling, svärmor och självklart svärfar. De känns så hemskt att allt de har var tvungen att hända idag, när svärmor fyller år. De borde inte få hänt alls, världen är orättvis!
xoxo
Emma ♥
Kommentarer
Trackback
